Då var Vasan avklarad

Så där då nu är vasan återigen avklarad. Åkte upp till Mora redan i torsdags och i fredags körde Simon och Therese halvvasan.

Igår ringde klockan sådär otäckt tidigt, kvart över fem närmare bestämt. Vid kl 6 lämnade vi (jag, Thereses bror med kompis och föräldrarna Jörnegren) campingen och begav oss mot Berga By. Vi var där i god tid så både jag och Magnus kom längst fram i respektive startled. När starten äntligen gick så var det full fart uppför första backen, pulsen låg på 95-96% vilket var i högsta laget med tanke på att det var en bit kvar.

Första vurpan i klungan kom på grusvägen efter första kontrollen, den cyklisten klarade sig nog med några skrubbsår, andra vurpan i klungan kom när vi skulle svänga vänster ut från samma väg till en asfaltsväg. Cyklisten framför mig missbedömde hur han skulle passera en avspärrning så i typ 35km/h for han rakt in i den och gjorde en riktigt framåtvolt, hörde smällen och hans vrål bakom mig. Hörde efter loppet att han låg kvar när andra passerade...

Fram till andra kontrollen hade vi lite drygt 30 i snitt och det hade blivit några som hjälpte till med farthållningen, låg som 6:a i klungan och svansen bakom oss var sjukt lång. Precis efter Evertsbergskontrollen började framdäcket kränga, fortsatte dock men problemen blev bara större och när det blev svårt/olustigt att ta kurvorna så blev jag tvingad att stanna och trycka i luft. Här var det skönt att ha guckamucka. Det var bara att trycka i luft och dra vidare, dock så hade nu klungan försvunnit och jag i min enfald tänkte försöka jaga ikapp den.... Tryckte en "pangare" (nån äcklig gegga från Enervit), tog en maktkaka o sen började jag jaga.

Låg på omkörning på dom så kallade stigarna (traktorväg i mina ögon) och missbedömde helt när Oxbergsbacken skulle komma, hade på tok för mycket syra in i den och jag fick slita ont uppför. I Oxberg fick jag nya flaskor och trampade vidare. Dom klungor som jag numera anslöt var helt osynkade och så gott som alla fall så fick jag cykla ifrån omgående.

Efter Hökberg började jag känna att jag inte satt som jag skulle och insåg att sadeln hade sjunkit, funderade några kilometer på hur jag skulle göra men fick till slut stanna och höja. Har en skala på baksidan av sadelstolpen och 2,7 ska den sitta på, höjde den och rullade iväg men nådde inte ner till tramporna. Stannade  igen och insåg att den satt väldigt mycket för högt...
Efter ytterligare några kilometer skulle jag bara byta plats på en tom och en full flaska, tog upp den tomma men tappade den. Skit samma var min enda tanke, tog upp den fulla flaskan och lyckades tappa den med. Nu var det inget alternativ att stanna utan min enda tanke var att ta extra med dryck i Eldris som ju är sista kontrollen, lyckades få i mig två muggar där och fick intala mig att kroppen ändå inte hinner ta upp nån mer vätska sista biten...

Med ca 8km kvar började jag få lite krampkänning på utsidan av vänster knä men chansade att inte stanna, det kom några nerförsbackar där jag kunde massera lite och låta knät vila genom att bara göra fart med högerbenet. Med 3km kvar var krampkänslan borta och jag kunde lägga allt mitt fokus på att jaga en cyklist med "Ride of Hope"-kläder.

Vid målgång så fick jag många värmande hejarop av Niklas och Tobias med familjer samt Simon o Oliver. Therese och Fabian stod väldigt tidigt på målrakan så dom missade jag helt.

Jag är med i en tävling om ett presenkort på 5000kr, den går enkelt ut på att deltagarna skulle gissa sin måltid och närmast vinner, jag gissade 3:27:42 har jag för mig. Korsade mållinjen på 3:27:37..... Detta är en förbättring med ca en kvart mot förra året.

I målet träffade jag cyklisten som jag körde med förra året då jag krossade den tidigare tiden.

Vid maten efter loppet kom jag att sitta mittemot två roliga norska skidåkarbröder och det blev mycket snack om långlopp både på skidor o MTB.....