Stigletningen som övergick i en djungelstrapats

Idag stod det svampplockning med Simon först på agendan. Vi provade en ny skog och den visade sig vara rejält najs, dels så var det gott om svamp o dels så var det mycket stigar som borde utforskas med cykel.

Sagt o gjort, när vi kom hem så tog jag cykeln o trampade ditåt. Det visade sig att skogen var en träddunge modell större, kalhyggen på två sidor, snårskog på en sida o vägen på sista sidan. Blev ändå en del cyklande där inne men inget att rekommendera för framtida turer. Försökte sedan mig på något som inte skulle bli vidare lyckat.

Fick för mig att prova ta mig till Svennevadsmossen genom skogen, dvs stigletning i ingenmansland. När jag svängde av vägen in i skogen så uppenbarade sig en fin liten glänta mitt i ingenstans o gräset var välklippt, soffgruppen stod på en liten häll, äpplena var klara, ja ni fattar. Tog en liten bild:

Fortsatte sedan över en liten bro och in i skogen på riktigt, följde diverse djurstigar och kom typ ingenstans, försökte hålla snett vänster då det skulle bära hemåt men där var det bara ett gigantiskt dike i vägen. Följde diket i typ 30 minuter i så gott som stiglöst land utan att lyckas hitta ngt ställe att korsa på. Kom fram till en ledningsgata o tänkte försöka följa den, men precis innan jag kom fram så var det ett ännu större dike i vägen. Så det blev att fortsätta i det stiglösa landskapet som nu övergått från torra vassa granar till högt fuktigt gräs. Kändes lite som att vara fånge mitt i naturen då jag enligt gps:en hade diken/bäckar på tre sidor om mig och att ta sig tillbaka kändes så jävla avlägset långt.

Lyckades korsa gräset och kom fram till en halvdöd björkdunge och såg en djurstig som försvann ner i diket o upp på andra sidan, det fick bli nu eller aldrig och som tur var kom jag över där. Insåg dock att jag hade två bäckar till som låg framför mig (dom "låg" i min mening, ty vattnet stod helt still o lukta inte kanelbulle precis). Första bäcken lyckades jag korsa balanserande på en liten stock och sista gick som tur var över en liten gammal o ranglig bro.

Så här såg det ut runtomkring mig



Färden fortsatte sedan över gamla skogsmaskinsvägar och omkullfallna ruttna björkar innan jag lyckades nå den gamla banvallen och kunde styra kosan hemåt.

Summa summarun: 2 timmar o 14 km säger lite om terrängen. Sönderrivna armar o ben. Trött i hela kroppen efter mycket cykelbärande.

Känner att en kall skulle sitta som en smäck nu men dom tog slut igår...