Ibland blir det inte riktigt som planerat

Nu är det en och en halv vecka sen jag skrev något här och nu hade jag gärna skrivit om alla pass jag skulle ha cyklat och andra roliga upptåg. Men så blir (tyvärr) inte fallet idag då ett akut sjukhusbesök effektivt satte stopp för detta. Jag beskriver händelseförloppet nedan.

Var på husvagnsmässan i Jönköping i helgen och som traditionen bjuder så gick vi till Rosenlundsbadet på lördagen och tillbringade några timmar i vattnet, dagen fortsatte sedan med en sväng in på mässan innan det var dax att tända grillen för lite kvällsmat. Vi åt middagen i sällskap med svärföräldrarna och efter en stund gick dom hem till sig, barnen la sig och jag satte mig med datorn och kollade lite vad som hänt i världen. Slog ihop den efter en stund och började få lite konstiga känningar i bröstet men dom försvann efter en stund, gick iväg på toa och när jag kom tillbaka och satte mig ner så fick jag riktigt ont i bröstet men även detta försvann. Gick o lade mig och somnade direkt bara för att vakna efter några minuter med en riktigt kraftig smärta i bröstkorgen, gjorde såpass ont att jag svettades. Så det var bara att ringa efter en ambulans, den kom efter bara en liten stund, dom kopplade in massa sladdar på mig och kollade hjärtat. Det enda dom kunde konstatera var att jag var kallsvettig och hade en kraftig hjärtmuskel (vilket är positivt). Nu var det ju inte så enkelt att som släppte mig som patient här utan:

En av ambulansvårdarna trycke in en infart i min vänstra arm och eftersom jag inte hade en aning om vad han gjorde så fick han förklara att det var en förebyggande åtgärd ifall jag skulle bli sämre, så att jag snabbt skulle kunna få medicin och andra godsaker. Han satte sig sedan med en telefon mellan örat och axeln och pratade med en hjärtläkare på akuten. Medans han gör detta så kopplar han på nån konstig behållare på "infarten" och börjar ge mig någonting. "Fan det här är inge bra, fan det här är inge bra, fan det här är inge bra" hann jag tänka innan den andra ambulansvårdaren såg hur vettskrämd jag blev och klämde ur sig att det bara var koksaltlösning....

Nåväl det var in till akuten och där tillbringades halva natten på en liten akutsäng medans man tappade mig på blod för att kunna ta massa prover. Vid fyra på natten blåstes faran över och jag kunde, ganska omtöcknad återvända till husvagnen för att få till hela 3,5 timmars sömn innan Fabian tyckte att jag skulle vakna.

Nu väntar en första uppföljning på detta i slutet av veckan. Om utvecklingen väljer det bästa spåret så är det bara inflammation i något brosk och om utvecklingen väljer någon annan inriktning så känns det nog inte lite kul.... Just nu känns det som att det gäller att stanna upp och fundera lite... Återkommer nog i ämnet...