Cykelvasan

I fredags så styrdes kosam mot Sälen o den stundande cykelvasan. Väl på plats så hämtades nummerlappar ut o det gjordes ett antal besök i de olika tälten innan vi hämtade ut nycklarna (bara det bar ett litet äventyr i sig) och letade stugor... Efter några felkörningar så hittade vi våra riktigt konstigt numrerade boende.

Däckbyte stod på mitt schemat då Magnus funnit en liten bristning i framdäcket. Hittade vad som verkade vara ett snabbt däck för vasan på en avsides sportbutik, ungarna monterade sadelväskor o pumpar på sina cyklar o vi vuxna roade oss med däcksbyten.

Ner till Experium igen o nu blev det provcykling på 29" Trek. NAJS. Magnus provade en heldämpad historia men jag föredrar nog 29" istället.

Efter pastabuffén o en liten virre vid stugan så knoppade vi redan kl 10.

Lördagen inleddes med en lång frukost på Experium o sedan rullade vi mot starten, efter rondellen var jag så seg i benen att fyratimmarsmålet kändes ganska avlägset. När väl cykeln var lämnad i startfållan så hann vi lagom se eliten dra iväg innan det var dax att dra av överdragskläderna o ställa sig på sin plats.

Starten gick riktigt bra o väl uppe på första krönet så insåg jag att jag lämnat hela startgruppen bakom mig o jag var i ett ingenmansland. En snabb flukt över axeln visade att en liten klunga låg o körde på ganska bra en bit bakom så jag väntade in den. Insåg dock ganska snart att dragshästarna inte skulle kunna hålla tempot särskilt länge, 2 mil så samkörde vi innan det blev lite stig o gruppen splittrades bakom mig.

Nu blev det solokörning i nästan 3 mil innan jag återfann den starkaste cyklisten från klungan, det visade sig att tempot vi höll skulle räcka till målet med bra marginal. Han körde heldämpat o jag hardtail, dvs på stig så försvann han framför mig o på lättare partier kom jag ikapp, detta sporrade mig något oerhört så det var bara att bita ihop o tokmosa. Vid Evertsberg så var jag tvungen att få smörj på kedjan, tog nog 20 sekunder då jag stressade servicekillen rejält. Jonas, som parhästen hette, bara trampade på och jag fick jaga i nedförsbackarna efter depån, noterade 54km/h i skogen precis när jag kom ikapp honom.

Han körde då om en långsam cyklist på höger sida men det fanns ingen plats för mig där så jag fick kasta mig om på vänster.... "vaov o jivlar va di kör" hörde jag bakom mig men det var bara att maxa cykeln för att hinna med.

Vid kontrollen efter så fick han en ny flaska i farten av sin far o vi mosade på. Det kom nu ganska knögglig singeltrack varför jag fick lugna ner mig men Jonas kunde köra om utan problem, det var här som jag hade nytta av hans rulle för sista gången. Vid nästa kontroll så såg jag honom ca 200meter längre fram o hans far stod med en flaska, Jonas vinkade dock bort den men jag som hade slut på vätska skrek "Jonas pappa! Han får flaskan i mål" o jag kastade min toma o högg Jonas flaska.

Nu började krafterna tryta men det fanns inga rullar att använda så det var bara att fortsätta köra om o tvinga kroppen att prestera. Vid Eldris så fick jag kontakt med en liten kille som spurtade uppför varje backe o sen låg o mosade på i bra fart, vi hjälptes åt i några kilometer innan han spurtade för hårt i en backa o jag inte hann med. Såg honom 200meter framför mig ända till asfalten i Mora där jag körde om. Väl på asfalten så kom krampen o det redan väl använda pannbenet fick bli ännu tjockare.

Väl i mål så däckade jag i gräset o låg där i 10-15minuter innan jag kunde sätta mig upp, visade sig att några cyklister hade hållit koll på mig så jag inte hade slutat röra bröstkorgen o jag erkände för dom att jag var helt förstörd i kroppen. Lyckades efter en stund ställa mig upp o linka bort mot medaljerna, på väg dit så stod Jonas med familj o pratade om mig o flaskan, blev hängandes på staketet där en stund medans jag drack upp allt vatten som jag hade kvar och vi tjattrade.

Vid cykelinlämningen så säger en av tjejerna "Du, vi tar hand om cykeln, gå och ät. NU". Var ganska medtagen men kom iväg till duschen o fick sitta bredvid mina kläder en stund innan jag kunde duscha o då kom Jonas med min flaska jag kastade till hans far, vattnet, som hans far hade fyllt på, drack jag upp och kroppen började fungera lite igen. Dusch o en medhavd öl gjorde att allt började kännas lite bättre. Satt därinne i ovisshet om Magnus hade kört snabbare, skulle vart så j*vla tungt och då kommer han ingåendes. Lite whiskey och sedan massor med mat innan vi gick o hejade på Simon o Oliver som var på väg in mot mål efter väl genomförda 3milare.

Bussresan upp till Lindvallen gick tämligen bra, enda missödet var att både öl o virre tog slut. När vi cyklade från Experium upp till stugan, 2,5km svag uppför, så fungerade inte benen alls, det var nog det tyngsta jag upplevt på en cykel någon gång. Grillbuffén på kvällen satt som en smäck, dock var återgången därifrån en pärs i sista uppförsbacken. När jag väl kommit upp i våningssängen så smärtade benen något så överj*vligt att Therese fick massera in Tigerbalsam för att jag skulle kunna somna o det tog nog en hel minut innan jag sov när hon var klar.

Hur gick det då? Cyklade på 3.41 o kortade tiden med en timme från förra året. Målet var under 4 timmar. Nöjd? JA. Magnus? jag var lite snabbare... Puuh