Paus

Ja, som Du märker så händer det inte så mycket på denna sida nu.

Enkelt sagt så är det motiviationen att blogga som just nu är bortblåst, vi får se vad som händer till våren när det börjar spritta i benen igen.

Må väl.

Sliter ju knappast ut cykeln nu

Nu börjar det här gå mig på nerverna. Jag vill ut och köra ett stenhårt pass och jag vill göra det NU!
Tyvärr är det mest ansträngande jag vågar ta mig för just nu promenader i lugnt tempo. Igår kväll vid halv tio gick jag ut och knallade runt i samhället en timme i mörker och regn i och idag har jag, tillsammans med Fabian i sin vagn knallat runt i nästan 2 timmar i byn.

Förhoppningsvis får jag snart tid för vidare utredning, annars blir jag tamefan galen, det är nu 3 veckor sen jag satt på skogscykeln. Visst jag cyklade till skogen igår på Thereses damcykel med Fabian i barnstolen för att plocka svamp men det turens tempo går nog närmast att likna med en lugn promenad. Det roligaste med var dock att vi hittade en liten plätt i skogen med sjuka mängder trumpetsvamp. Vi fyllde de medhavda kassar på 15minuter och sen var det bara att cykla hemåt och börja ta hand om detta vilket tog typ 3timmar.

Igår stod jag även för matlagningen och detta resulterade i pizza. En gjord på botten som liknade raggmunk, ganska spännande anrättning som jag nog ska prova igen och en gjord på pannkaksbotten, denna var riktigt bra.

Nu när jag inte vågar/får röra på mig så mycket så har jag haft tid för lite annat, bland annat har jag hjälp mig broder att skapa en sida på facebook för hans firma, kolla gärna på: http://www.facebook.com/zaxinsentreprenad

Nu är det visst glassdags här :)

Hjärtinnerligt slut på denna säsong

Nu är säsongen över. Detta beslutade jag under helgen och nu får dom två inplanerade tävlingarna gå av stapeln utan mitt deltagande. Hade sett fram emot att köra Kumlacrossen men jag kommer istället att agera lagledare åt "Joya Världens Mjukaste Lag" på tävlingen.

Det känns lite vemodigt att inte kunna köra dom sista racen men det vore nog att spela med lite väl höga odds att pressa hjärtat i den utsträckning man brukar under tävling med rådande förhållanden. Har varit hos läkaren för uppföljning men dom har hittills inte kunnat hitta något fel... Ska göra lite mer tester tämligen snart och då får man väl höra domen.

Nu lite jobb...

Ibland blir det inte riktigt som planerat

Nu är det en och en halv vecka sen jag skrev något här och nu hade jag gärna skrivit om alla pass jag skulle ha cyklat och andra roliga upptåg. Men så blir (tyvärr) inte fallet idag då ett akut sjukhusbesök effektivt satte stopp för detta. Jag beskriver händelseförloppet nedan.

Var på husvagnsmässan i Jönköping i helgen och som traditionen bjuder så gick vi till Rosenlundsbadet på lördagen och tillbringade några timmar i vattnet, dagen fortsatte sedan med en sväng in på mässan innan det var dax att tända grillen för lite kvällsmat. Vi åt middagen i sällskap med svärföräldrarna och efter en stund gick dom hem till sig, barnen la sig och jag satte mig med datorn och kollade lite vad som hänt i världen. Slog ihop den efter en stund och började få lite konstiga känningar i bröstet men dom försvann efter en stund, gick iväg på toa och när jag kom tillbaka och satte mig ner så fick jag riktigt ont i bröstet men även detta försvann. Gick o lade mig och somnade direkt bara för att vakna efter några minuter med en riktigt kraftig smärta i bröstkorgen, gjorde såpass ont att jag svettades. Så det var bara att ringa efter en ambulans, den kom efter bara en liten stund, dom kopplade in massa sladdar på mig och kollade hjärtat. Det enda dom kunde konstatera var att jag var kallsvettig och hade en kraftig hjärtmuskel (vilket är positivt). Nu var det ju inte så enkelt att som släppte mig som patient här utan:

En av ambulansvårdarna trycke in en infart i min vänstra arm och eftersom jag inte hade en aning om vad han gjorde så fick han förklara att det var en förebyggande åtgärd ifall jag skulle bli sämre, så att jag snabbt skulle kunna få medicin och andra godsaker. Han satte sig sedan med en telefon mellan örat och axeln och pratade med en hjärtläkare på akuten. Medans han gör detta så kopplar han på nån konstig behållare på "infarten" och börjar ge mig någonting. "Fan det här är inge bra, fan det här är inge bra, fan det här är inge bra" hann jag tänka innan den andra ambulansvårdaren såg hur vettskrämd jag blev och klämde ur sig att det bara var koksaltlösning....

Nåväl det var in till akuten och där tillbringades halva natten på en liten akutsäng medans man tappade mig på blod för att kunna ta massa prover. Vid fyra på natten blåstes faran över och jag kunde, ganska omtöcknad återvända till husvagnen för att få till hela 3,5 timmars sömn innan Fabian tyckte att jag skulle vakna.

Nu väntar en första uppföljning på detta i slutet av veckan. Om utvecklingen väljer det bästa spåret så är det bara inflammation i något brosk och om utvecklingen väljer någon annan inriktning så känns det nog inte lite kul.... Just nu känns det som att det gäller att stanna upp och fundera lite... Återkommer nog i ämnet...

Prostatajakt o tävling

Satan i gatan att det värker i benen nu.... Men jag måste börja lite gårdagen då Ola kom och ville prova XC-banan här i Pålsboda. Vi började med att jag guidade ett varv i tämligen högt tempo där Ola låg bakom och kom med lite idéer om andra spårval på vissa ställen. Så nu kommmer jag att jaga rekordtiden med lite detta i bakhuvudet och sen får vi se om jag behärskar det. Vi fortsatte sen med ett lugnt varv då Ola var osäker exakt hur banan gick.

Sen var det dax att försöka visa vem som har störst prostata och Ola öppnade sitt varv i samma grymma tempo som Pettersen gjorde tidigare i veckan och vid mellantiden efter ca 3 minuter så låg han 5 sekunder före.... Sen kom en liten felkörning som borde kostat typ 4 sekunder. Ola fortsatte sen pumpa på i hårt tempo och jag rullade mot målgången för att kunna klocka tiden, bäst jag står där och väntar så hör jag ett avgrundsvrål "HELVETE" och det var Ola som hade kört fel.... 5:18 stannade klockan på så cykelhandlarens tid står sig fortfarande.... Varför tror jag att Ola snart är här igen ;=)

Dagens stora äventyr var att jag skulle köra min första XC-tävling och detta i form av Tour Modeen utanför Kungsör. Vi (jag och Simon, Simon skulle dock inte tävla pga förkylning) anlände strax före klockan nio och vi  hämtade direkt ut min nummerlapp. Flöt sen runt lite innan det var dax för ungdomarna att köra sitt race vilt påhejade av alla föräldrar. Almby fick ett antal framskjutna placeringar där.

När det väl var dax för min start så stod jag helt plötsligt i startfållan helt ouppvärmd (satan) och när starten gick så tog jag det lugnt för att få upp lite puls innan jag mosade på. Detta kostade mig nog en del i slutändan då jag fick stanna direkt när vi kom fram till skogen och dom blöta, leriga stigarna då en cyklist typ 3 platser längre fram gjorde en kullerbytta. Helt plötsligt kom Jörnegren och gled förbi ute i lingonriset och detta gjorde nog att min horn växte rejält för nu var jakten igång. Var ikapp efter bara nån minut och i första uppförsbacken så klippte jag honom och ytterligare två cyklister, på toppen passerade jag ytterligare en.

Hade nu en liten lucka fram till en klunga på 5-6 cyklister och vid ett sjukt stort vattenhål så valde jag att springa igenom det och tog mig förbi den sista cyklisten i klungan. Låg sen där i ca 1 km innan det kom en riktig uppförsbacke där jag kunde ta mig förbi ytterligare 3 cyklister. Nu var jakten igång på att ta täten i klungan och snart så låg jag först och jobbade upp en liten lucka tills jag kom in för varvning.

Helt plötsligt ser jag en ensam Fintling ca 200 meter längre fram och jakten var genast igång. Tyvärr så blev jag passerad av en cyklist vid infarten där vurpan skedde första varvet och sen går det så sakta för honom under nån minut att klungan hinner ikapp. I en uppför så hör jag att en cyklist laddar bakifrån klungan och passerar oss alla på höger sida, fort som blixten kastar jag mig in på hjul och tar rullen upp till krönet. Fortsätter i den positionen nån minut innan jag inser att han är helt slut så jag kör om och skaffar en lucka.

Försprånget till Fintling är nu ca 75 meter men vid det sjukt stora vattenhålet ökar han detta till ca 200 meter igen, här vet jag inte om han vet att jag jagar honom, nu har jag även fått sällskap av en cyklist bakifrån. I den längsta uppförsbacken så krymper nog avståndet till som minst 10 meter. Här väntar dock en massa hala rötter, stenar och allmänt jobbig, teknisk och blöt singeltrack, mina krafter är typ helt slut och Johan försvinner snabbt. Lyckas dock hålla den andra cyklisten kvar bakom mig och när vi äntrar målområdet så börjar spurten direkt.

Själva målområdet består av dyngblött gräs som underlag och börjar med en 90 graders höger, 50 meter rakt, 180 grader vänster runt ett träd, 50 meter rakt, 180 grader höger, 50 meter rakt, 90 grader vänster och sen 25 meter målraka.

Jag ökar till max så fort vi äntrar gräset, håller innerkurva runt trädet, lyckas med nöd o näppe hålla honom bakom mig genom nästa kurva, här fick jag vara riktigt tuff för att han inte skulle kunna passera på innern, sen ut på sista 50-metersrakan så försöker han passera på höger, vi kastar oss båda in i sista vänsterkurvan i full fart och mosar dom sista 25 metrarna och när vi passerar mållinjen så kunde jag inte avgöra vem som var först.

Jag rasar direkt ihop vänster sida och hör att någon tar hand om min cykel, lyckas få av mig hjälmen som hindrar min andning och sen ligger jag bara där och försöker fatta vad som hände. Efter en stund kommer min kombatant krypandes till mig och tackar för fighten och jag lyckas mumla något till svar. Ligger kvar utslagen en stund till innan jag lyckas sätta mig upp. Linkar bort till tältet och bara dör i en stol en stund.

Helt plötsligt är det prisutdelning och jag ser att Fintling kom in som trea, jag förlorade visst spurten med en decimeter och slutade femma (trodde jag)villken jag är sjukt nöjd med då detta var min första XC-tävling.

På väg hem började låren värka, nu har dock det värsta släppt och istället har vaderna satt igång.
Fick lite blodad tand och ska se om det går nån mer tävling i närheten i slutet av september.

Såg på resultatlistan att jag skulle ha kommit på åttonde plats, har lite svårt att tro att den stämmer för jag hade bara en cyklist mellan mig och Fintling.... Fast det kanske inte var Fintling som kom med en medalj runt halsen...
Fast man har haft fel förr och kan så ha igen men lite konstig känns resultatlistan...

En blöt resa

Egentligen hände inte så mycket igår att det skulle vara värt att skriva en bloggning... Om det inte vore för hemresan från Leksand.

Om jag tar dagen från början så ringde klockan redan fem och kvart över satte jag mig i bilen för att åka till Borlänge och ha en uppackning (som det så fint heter). Anlände till Borlänge klockan åtta och var kvar på hotellet till fyra då jag åkte västerut till Djurås och sen vidare till Leksand. När klockan var lite över sju så började jag hemresan i det ymniga regnandet.

Vid Gagnef så öppande sig himmeln och farten sjönk från lagliga 90 till ca 60 och regnet fortsatte vräka ner fram till Borlänge där det lugnade sig lite. Vid utfarten söderut så öppnade sig himmeln igen och regnet vräkte ner under nån mil. Precis innan Ludvika så blev det riktigt mörkt helt plötsligt, regnet lugnade sig, det kom en blixt och sen öppnade sig himmeln igen, farten var istället för 100 ca 50...

Regnet fortsatte ösa ner genom Ludvika i såna mängder att det var svårt att se exakt hur vägarna gick o vart eventuella hinder kunde vara, vid utfarten söderut så var även riksvägen översvämmad....
I Uppförsbacken ut ur Ludvika avtog regnet och det gick att höja farten igen. Men när jag kom till Lindesbergs norra infart så kom det absolut värsta ovädret jag kört bil i nån gång, allt blev grått, det gick inte att se vägkanten och reflexstolparna syntes inte dom heller. Det enda som syntes var dimljuset på bilen framför, farten var nu ca 20-25 km/h och jag fick sikta på dimljuset och hoppas att föraren framför såg något. Regnet var så kraftigt att ljuset från strålkastarna reflekterades tillbaka....

Vid rastplatsen lättade syndafloden lite grann och jag såg att bilen framför i själva verket var en husbil. När jag passerade södra infarten till Lindesberg så såg jag att det låg drivor med hagel längs vägen...

Helt utpumpad stannade jag till i Örebro innan jag fortsatte hemåt.

29 i Pålsboda

Vi var ju inte 90 cyklister som i Örebro i måndags men vi var hela 29 st som samlades i Pålsboda för att trötta ut oss på XC-banan. Vi hade haft lite på känn att vi skulle kunna bli några stycken men inte så många som 29. Det slogs rekord i Örebro i måndags och så även i Pålsboda igår.

Vi började med att dela upp alla i tre olika grupper som vi (jag, Henrik och Tobias) guidade ett varv som uppvärming.

Givetvis blev uppvärmningen andfådd historia....
När vi var samlade för start började vi med att köra ett varv i lite högre fart och där delades det ut tips på olika ställen där det gick att spara tid.

Det blev under kvällen individuella starter, klungstarter o liknande. Några vurpor skedde på den krävande banan, får nån gick det för fort in i en kurva, några lade sig i "sandkkurvan" och nån föll en bit nerför en brant.

Ungdomarna (o några vuxna) körde en riktig klungstart och när dom första ungdomarna kom tillbaka till starten/målet så fick dom bara en minuts vila innan vi körde stenhårt ytterligare ett varv, lite smärta är ju bra för kroppen....

Magnus P gjorde ett försök att slå rekordtiden och hade han inte lyckats hade jag faktiskt blivit lite besviken. Jag behövde inte bli besviken utan kan enkelt säga att jag nu har något avslägset att jaga....

Efteråt när vi återsamlades på parkering var det idel glada miner och dom flesta blev ännu gladare när Norra Cykel sponsrade alla med varsitt par cykelhandskar.

När jag väl kom hem vid 8 så var det bara att duscha, äta och packa inför dagens arbete. Intog sängen redan vid 21.30 och så gott en kvart senare. Vaknade med en värkande kropp efter några timmar och var på väg att åka norrut när jag såg att klockan inte ens var tolv. Den härliga träningsvärken hade dock redan anlänt...